Jag hoppas jag just hittat en god vana. Att springa regelbundet. Kanske inte ska ropa hej än, men jag har gett mig ut och sprungit trots att det känns motigt. Och jag har fått in en rytm som gör att jag fortsätter springa tills jag faktiskt inte vill springa.
För två år sen, tror jag det var, var jag och min sambo ute och sprang tillsammans för första gången. Snacka om att det gick trögt. Jag var glad om jag sprang 100 m, typ. Det var riktigt illa! Ingen ork, varken psykiskt eller fysiskt. Detta gör att jag ytterligare kan uppskatta min insats i t.ex. måndags då jag orkade att springa hela 7 km (mer om detta i separat inlägg).
Just nu drömmer jag att springa låångt. Ibland känns det som att det faktiskt skulle kunna gå, ibland känns det bara som en fånig dröm. I hemlighet drömmer jag om Stockholm halvmarathon i höst…
16 maj 2009 kl 17:32 |
[...] läsa detta inlägg så vill jag gärna att ni läser mitt första inlägg på den här bloggen, “Att hitta en god vana”. Det skrev jag 12 mars förra [...]