Insåg i hissen ner från lägenheten att både glasögon och hörlurar låg kvar inne. Inte på mig och i inte min ficka. Drog in en djup suck när jag insåg att jag var ute i alldeles för icke-god tid för att hinna vända och hämta med sakerna. Innan jag hann andas ut det djupa andetag hann jag gå igenom en hiskeligen många negativa tankar. Fuck! Hur ska jag nu hinna lyssna igenom kvällens spinpass? Hur ska jag spendera tiden på tåget nu? Hur…? När…? Varför..? Bla bla bla! Sen när luften höll på att lämna lungorna så kom jag på med själv. Men jösses! Det är väl ändå en världslig sak! Skärpning! Fokusera på allt positivt istället! Världens bästa onsdag ligger framför fötterna! Spinningen löser sig, efter ett antal terminer och pass nu så kan du mycket väl improvisera och köra på känsla. Glasögonen? Ja det är ju inte så att du är blind utan dem direkt.
Jag räddade mig själv från att ramla ner i spiraltrappan. Hur långt brukar du rulla ner i trappan innan du kommer på dig själv? Eller är du aldrig ens i närheten?
Positiva tankar!
