Go’ vänner go’ vänner! Idag är det fredag och det är kanske idag den riktiga utmaningen börjar!? Själv jobbar jag kväll ikväll och när lugnet börjar sänka sig innan det riktigt är dags att sluta, brukar jag bli ofantligt rastlös och sugen på att stoppa sött i munnen. Ikväll ska jag dock övervinna sötsuget!!
Men stackars Danielle!! Imorse när jag läste mailen så hade jag fått följande kommentar på bloggen:
”Jag var den första att misslyckas. Usch. Det var sååå inte värt det?! Men, men.. Det blev till och med två synder idag. :/ Skäms faktiskt ganska mycket. Tror verkligen inte att jag kommer gå på den niten igen. Blev påmind om hur viktigt det är att äta bra mat regelbundet, annars skiter det sig.
Hoppas dock på dispans ang löpningen. Är det okej om jag sparar den till sista dagarna i månaden? Löparskorna är hemma hos ex:et (nyss blivit singel) och jag ska inte tillbaka till den staden förrän 28:e. Benhinnorna klarar inte löpbanden. :/ Skönt att höra att det går så bra för er andra.
Jag biter ihop och kör vidare stenhårt imorgon igen.
Kram”
Klart du får dispans angående straffrundan! Eller vad säger ni andra deltagare? Ni kan också gå in på Danielles blogg och läsa om snedsteget, men personligen så tycker jag inte snedsteget var så farligt. Lite cheeseburgare och chickennuggets. Det var ju i alla fall inga sockerbomber! När hungern stiger och det inte finns så många andra alternativ så tycker jag faktiskt att Danielles snedsteg inte behöver bestraffas med en straffrunda. Men detta är ju i och för sig en utmaning där vi alla sätter våra egna regler, och detta var ett regelbrott i din utmaning Danielle!?
Malin skriver om sitt födelsedagsfirande igår. Hon får nästan lite dåligt samvete för sin lilla tårtbit och mörka chokladbiten hon åt igår, trots att hon gett sig själv frikort igår (och man fyller ju faktiskt bara en gång om året!!). Det största problemet tycker jag i detta sammanhang är att socker har blivit en sån grej som man ”måste” unna sig. Det blir också en reaktion från folk runt omkring när man berättar att man inte äter socker och kanske chips. Speciellt på en fest där det serveras tilltugg. ”Men hallå!?? Det är ju helg!! Du måste ju unna dig lite i livet!”. I en drömvärld vill jag få bort denna attityd att man hela tiden måste unna sig saker. Som Malin också skrev, ”var inte speciellt sugen heller”. Det KAN faktiskt vara så att man inte VILL äta vissa saker.
Det för mig också osökt in på det Lottis skrev om alldeles nyss:
”Hej!
Veckan har gått bra hittills, men idag är det fredagsfika kl:14:30 – hjälp. Jag vet att det är hembakat idag, men man får inte tänka så – att man gör någon annan ledsen för att man inte smakar… Eller, jag ska ju springa Höstmilen på söndag – kanske bra att tvinga mig till 10 min över bekvämlighet och 10 min max. Risken är förstås att jag inte tar mig ända i mål – och det är ju inte så bra… Jag får se om det ser ut som om fikat är värt det…
Kram på er alla. Heja på!”
Visst, ibland är man sugen och VILL äta. Men ofta handlar det söta alldeles för mycket om det sociala. Om någon nu bakat till fredagsfikat så ligger det en anda över rummet att alla måste smaka. Och det är ju faktiskt fredag, nu är det ju dags för det där eviga unnandet! Den som inte smakar är den konstiga. Någon som har några tips på hur man agerar i denna situation, om man bestämt sig för att man VILL inte äta det söta?
Nu måste jag hoppa in i duschen! Börjar bli dags att häva sig ut i regnet och fara iväg till jobbet! Jag håller tummarna för er allesammans nu när alla helgfrestelser börjar!!