Idag har jag gjort en grej som jag funderat länge på men varken vågat, viljat tillräckligt mycket eller prioriterat. Jag har lite medvetet inte skrivit någonting om det på bloggen. Jag ville nog göra det först och känna efter hur det skulle kännas. Och det var fantastiskt roligt!! Förvånande roligt till och med! Jag och Malin har nämligen tillbringat förmiddagen på Friskis’ uttagning för nya spinningledare!!!

Spinning
Tid: 60 min

Den korta historien: (Ursäkta språket, men…) Faaan vad kul det var!

Den liite längre historien: Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av dagen. Men jag var i alla fall inte helt på det klara med att vi skulle köra ett i stort sett vanligt medel-pass i spinningsalen. Vi var sex stycken som hade sökt oss till denna utmaning. Vi fick äran att sitta på den främsta raden. Jag tror det var sex stycken ”Friskis-människor” med i salen också. Några utav dem skulle cykla med oss och betrakta oss, medan några bara skulle betrakta.

Passet inleddes med en uppvärmning ledd av en rutinerad spinningledare. Det kändes lite konstigt att känna betraktarnas blickar på sig. Jag blev lite stressad och det kändes som jag tappade takten flera gånger. Försökte dock sluta tänka så mycket och bara cykla med, men det var svårt!

Efter uppvärmningen var det så dags för oss andra att ta plats på ledarcykeln och få leda gruppen i ungefär två låtar. Vi skulle inte ha förberett oss någonting, utan bara helt improvisera. Vi visste inte ens vilka låtar vi skulle få cykla till. En i taget fick klättra upp på scenen och bestiga ledarcykeln. Malin såg jätteproffsig ut därframme! Jag tyckte hon såg ut precis som en pigg spinningledare! Man skulle haft kameran framme!!

En efter en gick de upp på scenen och till slut insåg jag att det nog blir jag som får ta den sista sträckan. Kändes rätt bra, för då finns det ju lite att småprata runt för att testa micken och sådär. Konstigt nog kände jag mig inte speciellt nervös, jag blev bara mer och mer laddad över att jag snart skulle få gå upp och köra ”mitt pass”.

Jag klev fram. Tog på mig headsetet. Hoppade upp på cykeln. Nu jävlar kör vi!! Jag presenterade mig, testade både min egen röst och headsetet. Jag blev trygg när jag hörde det som kom ut, som jag upplevde det så lät jag rätt lugn. Och jag förstår att ni är nyfikna på vilken låt jag fick cykla till, ja, det är jag nog också, jag minns inte alls vad det var för första låt… Jag bestämde mig i alla fall för att vi skulle köra tungt medel, lite backe helt enkelt! I position ett och tre. Borta var alla tankar på att försöka cykla i takt, det var bara att köra och lyssna på musiken! Det svåraste var att läsa av vad som skulle hända i låten och om man kunde byta position lite passande.

Försökte säga lite passande saker som man snappat upp på andras spinningpass, men känns lite konstigt eftersom man egentligen inte har en aning om varför man säger just det man säger. Nästa låt lättade vi upp lite och jag tänkte att vi skulle köra tempoökningar i position ett när refrängen kom. Det lät som det skulle bli en typisk refränglåt, men jag hade svårt att hitta övergångarna till refrängen så vi bara körde lite kändes det som… Sen blev jag tvungen att hoppa av cykeln och lämna över till finallåten och nedvarvningen. Jag märkte då hur flåsig jag var, hade verkligen fokuserat där uppe och när jag klev av kunde jag slappna av och andas ordentligt!

Nästa steg i uttagningen var den personliga intervjun. Det var väldigt intressant att få sin teknik analyserad. Speciellt eftersom jag bara har kört spinning utan att riktigt veta någonting runt omkring det. Mer än de allmänna tips man snappar upp på passen såklart. Jag fick höra att jag hade cyklat väldigt bra med i takten och att jag också lät väldigt lugn när jag pratade. Men!! Jag cyklar på alldeles för lätt motstånd!!! Visserligen kanske jag körde liite lättare än jag brukar just idag, men det fick mig verkligen att tänka efter, jag är nog lite för rädd för motståndsratten! Jag fick också veta att genom att köra på för lätt motstånd så ökar belastningen på både knä och fotled eftersom man då inte får stöd av motståndet och måste hålla emot hela vägen runt, framförallt i de stående positionerna. Det leder också till att min rygg blir lite för rak, istället för att ha den lätt c-formad. Spännande! Längtar till nästa pass så jag kan tänka på detta moment. Haha, måste sett ganska lustigt ut när jag sa till alla andra att dra på tuuungt medan jag själv cyklade på alldeles för lätt

Jag fick också höra att jag får akta mig för att gömma mig bakom min långa lugg! Fram med hårspännen helt enkelt!!! Brukar oftast glömma hårspänne och blir ständigt påmind om det när träningspassen kör igång, haha.

Sist men inte minst så måste jag backa ett steg och analysera mig själv och min närmsta framtid. Kommer jag hinna med att utveckla mig själv till spinningledare? Och detta under samma vår som jag går en riktigt tung utvecklingskurs genom jobbet… Det man vill kan man alltid prioritera tid till, men var går gränsen? Jag vill, jag vill bli spinningledare… Jag vill, jag vill utvecklas inom jobbet… Går det att kombinera med allt annat i livet också?

Malin och jag pratar om dagens händelser, hon vill naturligtvis också att jag ska gå utbildningen!! Vi åt en väldigt god lunch på Coco thai!

PS. Inom två veckor ska vi få veta om vi kom med eller inte! När de ringer och meddelar om vi kom med så måste vi ha bestämt oss till 100% om vi vill hänga på eller inte! Så nu blir det till att fundera!!

Jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att det blir mörkt så tidigt nu för tiden. Och man behöver också vänja sig vid att det går att vara ute efter mörkrets infall, lite dålig på det just nu känner jag! Idag trotsade jag mörkret tillsammans med två underbara bloggvänner, nämligen Coyntha och Malin!

bild lånad från Coyntha

Promenad:
Distans: 6,5 km
Tid: drygt 60 min

Coyntha hade varken jag eller Malin träffat sen i somras när vi besökte henne. (Nu ljög jag! Coyntha och jag träffades ju faktiskt en snabbis på Tjejmilen också!) Men det kändes som igår när vi sågs igen! Vi pratade om det och insåg att trots att vi träffas väldigt sällan så vet vi mer aktuella saker om varandra än de vi t.ex. jobbar med, allt tack vare att vi ständigt läser varandras bloggar! I love blogging!!!

Jag blev väldigt motiverad att ta ett nästa steg i We’re in charge. Jag har hittills bara tagit med sötsakerna in i utmaningen. Men nu blev verkligen sugen på att tänka på kosten i helhet nu också! Allt för att orka och hänga med i det tempo jag valt att leva mitt liv!

Tack Malin och Coyntha för en mycket trevlig höstmörkerpromenix! Och tack Coyntha för att jag fick följa med dig och Göran och äta middag, vi får se om det dyker upp några bilder därifrån?

Helt på latsidan har jag dock inte legat idag! Det kändes som en evighet sedan jag tränade! Visserligen var jag på skidläger förra helgen, men Friskis var väldigt längesen!

Skivstång/Spin:
Tid: 90 min

Det var härligt att komma in i skivstångssalen, en doft av träning slog emot mig och jag blev väldigt taggad! Jag hade verkligen saknat det!

Jag gillade inte upplägget idag lika mycket som när jag gick på Cizzis pass. Efter ben körde vi bröst och axlar innan rygg, tycker det är bättre att köra ryggen direkt efter ben så kan man ha kvar de tynga vikterna på stången. Vi körde raka mark som ryggövning, sen skulle vi direkt köra stående rodd. Mina underarmar blev totalt slutkörda, och de dog helt. Tråkigt att det inte ligger tid i passet att få skaka loss lite därimellan. Jag vill köra TUNGT på ryggen, men tyvärr orkar inte alltid armar och händer med…

Efter ”fiaskot” med ryggen så kändes det lite som alla mina krafter tog slut. På spinningen var det också riktigt tungt. Kändes som jag hade haft ett superlångt träningsuppehåll eller nåt. Det är ju i alla fall bara en och en halv vecka sedan jag var på Friskis sist!! Haha.

Hoppas verkligen att det inte är några baciller som håller på att bygga bo i kroppen! Jag c-vitaminladdar med blodgrape blond ikväll!

Imorgon ska jag träffa Malin och Coyntha i löpspåret!!! Längtar!!

Den senaste veckan har varit lite annorlunda för min del! Jag är van att nästan alltid sova hemma. Veckan började förra helgen med att sova två nätter borta i Torsby. Jag kom hem på söndagen, sov hemma natten till måndag och till tisdag. På tisdag morgon bar det av tidigt till Stockholm! Jag har nämligen kommit in på en utbildning genom jobbet som ska bli riktigt spännande! I Stockholm blev jag kvar tre nätter med riktigt långa arbetsdagar. Jag hade med mig löpargrejer men jag prioriterade det sociala och gick ut och tog en öl på kvällarna istället. Idag har jag varit ledig, det var riktigt skönt att få sova ut!!!

Jag har trivts riktigt bra med vår utmaning. Den har nu snart pågått en hel månad. Jag har hållt mig helt ifrån sötsaker ända till idag. Jag har haft en riktigt skön hemmadag och tittade till och med på en Beck-film mitt på dagen. Det är riktig latlyx! Till det hade jag köpt hem lite smågodis och chips… Jag har inte varit speciellt godissugen denna period, men idag tyckte jag det skulle vara lite mysigt med lite gottis. Det var ganska gott, men inte överdrivet. Så det var bara en engångsföreteelse! Jag har som sagt trivts bra utan sött!

Det är väl bara att se sanningen i vitögat! En straffrunda ska genomföras de närmaste dagarna! Även Frida gör mig sällskap denna gång!

Hur går det för er andra? Är det fullt fokus som gäller eller?

Jag är dålig på att ta fram mobilen/kameran och ta bilder, men det är ju såå kul att ha med sig hem! Jag brukar också vara dålig på att lägga ut bilderna här på bloggen, om jag inte mobilbloggar förstås, men idag blev jag inspirerad av Malin som alltid brukar lägga ut så tjusiga kollage!

På söndagen fick vi lite sovmorgon! Tror vi kom upp ur sängarna framåt åtta. Det var skönt att sova ut lite och vi var trots sovmorgon rätt trötta och sega allihopa. Laddade med frukost och städade ur stugan, innan vi åter begav oss till tunneln!

Längdskidor:
Tid: ca 2 timmar
Distans: drygt 13 km

Man var lite stel i benen, framför allt framsida lår och höftböjarna! Det gick rätt bra att komma igång bara man blev varm, men det kändes i musklerna att de snabbt blev trötta.

Jag tror jag åkte ungefär sex varv i tunneln innan vi tog en paus med lite medhavda mackor. Det kändes trögt att komma igång, men vi försökte peppa varandra (framförallt Annika peppade!!) ”Tänk på när vi sitter hemma och är grymt träningstaggande, nu är vi faktiskt här i tunneln och KAN träna!!!!”

Totalt blev det nog drygt tio varv i tunneln på söndagen. Inte illa med drygt 3 mils skidåkning en helg i okt/nov för min del! Jag tyckte man åkte en del i tunneln, men samtidigt tycker jag inte jag märkte att jag faktiskt åkte 3 mil, kändes ju rätt bra, bara man kom igång och fick lite känsla och balans på skidorna igen!

Och ska jag åka Vasaloppet eller inte? Klart jag är sugen, men samtidigt vill jag inte stressa fram någonting. Jag måste inte kasta mig huvudstupa in i alla utmaningar på en gång. Jag tror jag pausar Vasaloppet i år och satsar på det till nästa år. I år ska jag istället satsa på att träna massa skidor, lära mig känna mig trygg på dem och kanske åka en del andra lopp istället! Vi har ju till exempel Wadköpingsloppet som går här i Örebro mellan Ånnaboda och Nora. Kan vara lagom att satsa på 40 km som första lopp kanske

Efter lunchen, eller rättare sagt 13.30, var det dags för teknikträning i tunneln. Jag tror det var fyra eller fem ledare som skulle guida oss, bl.a. var Thobias Fredriksson där! Jag placerade mig i en nybörjargrupp och jag tror att tjejen som guidade oss hette Maria Malmin.

Teknikträningen var verkligen grymt inspirerande! Vi fick vår grundteknik inspekterad och personliga tips och råd längs vägen. Vi fokuserade också på de olika åkmomenten i klassisk stil och provade bl.a. att åka utan att använda stavarna för att få till ordentligt frånskjut med benen.

Efter teknikträningen var min inställning en helt annan än på förmiddagen! Nu väcktes någonting inom mig som viskade till mig att jag visst skulle kunna klara Vasaloppet. Och vet ni vad!!?? Jag ramlade inte en enda gång!!

Efter teknikträningen fortsatte vi åka lite mer, jag hann/orkade med tre varv till.

Längdskidor:
Tid: ca 2 timmar
Längd: 14,3 km

Efter en hel massa skidande så skulle Erika åka hem till Göteborg igen, vi skiljdes åt och resterande fyra åkte tillbaks till stugan. Det var väldigt skönt att få av sig de svettiga, nu ganska kalla kläderna, och få ta en dusch. Vi lagade i ordning en god och lättlagad middag. Det blev färsk pasta, med lax, cremebonjour vitlök&örter och grädde. Till det en sallad med fetaost och oliver. Det smakade väldigt bra i våra skidtrötta kroppar!

Klockan 19.00 bjöd Axa på en kostföreläsning med deras dietist Jenny. Den var väldigt inspirerande och vi fick oss nog allihopa en liten tankeställare. Vi pratade mest proteiner och kolhydrater, inte så mycket om fett. Men personligen blev jag väldigt lycklig när hon inte ville ge några pekpinnar angående vilka fetter som idag är de bästa. Jag kanske förstorar hennes uttalande nu, men jag tolkar det som det faktiskt händer en del i debatten angående Livsmedelsverkets rekommendationer om att man ska undvika de mättade fetterna. Orkar inte skriva så mycket mer om själva kostföreläsningen just nu, men jag kommer säkert återkomma till vad vi pratade om i andra inlägg!

06.27 vaknade jag på lördagmorgonen. Jag hade ställt väckningen på 06.30. Jag var rätt trött, vi kom nog i säng strax innan tolv på fredagkvällen. Men jag var också väldigt spänd på vad den kommande dagen hade att ge. Malin, Annika, Jonas, Erika och jag hade hyrt en stuga utanför Torsby. Det var dags för säsongens första skidäventyr!!

På lördagen var det en träningsdag med Axa Sports Club. Och dagen hade ett litet schema innehållande vallateori, teknikträning och kostföreläsning.

Dagen inleddes med vallateori mellan 9.00-10.00. Jag är i totalt nybörjare med valla, förra säsongen drog jag bara på en tejp och körde. Men nu känner jag mig väldigt inspirerad att sätta mig in mera i det här med vallningen. Under föreläsningen så kände jag mig dock ganska lost… Det är klister hit och paraffin dit och så vidare och så vidare…

Efter vallningen begav vi oss in i själva tunneln. Det är alltid -3 (-4?) grader kallt därinne och jag huttrade när vi klev in. Mina skidor var glidvallade hos Lindells här i Örebro, men fästet hade jag försökt kleta på själv. På mitt första varv i tunneln märkte jag att jag inte hade lyckats, det var väldigt bakhalt i uppförsbackarna. Jag lyckades också ramla så fort första nedförsbacken kom. Inte riktigt koll på skidbalansen än! Efter första varvet gick jag in till skidaffären som ligger vägg i vägg med tunneln och fick en ny fästvalla. De var jättesnälla och vallade om dem direkt!

Vilken skillnad det blev! Att slippa hänga över stavarna i uppförsbackarna var en fröjd! Naturligtvis var jag ju tvungen att ramla omkull återigen i en nedförsbacke. Men den här gången handlade det inte enbart om min balans. Jag hade bättre glid än den som låg framför mig och för att inte åka in i den personen så försökte jag lite elegant ( ) slänga mig ner i snön för att bromsa. Min trygghet just nu ligger i att ha skidorna i spåret så jag vågar ju inte direkt byta spår hur som helst…

Tredje varvet, ja ni, behöver jag ens skriva det? Vad gjorde jag då i en nedförsbacke tror ni? Jo, men visst! Ramlade såklart! Om vi ska vara riktigt noga så kan jag nästan skylla på någon annan denna gång också, blev lite nervös över att jag närmade mig personen framför, så jag ställde mig upp för att ta lite mer vind, men då vinglade jag naturligtvis till och tappade balansen och sopade ner i snön igen, haha! Jag är en naturbegåvning på skidor hörrni!

Efter mina tre varv började det bli dags för lunch. De andra hade hunnit åka flera varv, men jag hade ju hunnit med en omvallning också. Kan säga att jag inte kände mig speciellt sugen på Vasaloppet efter de inledande tre varven. Inte överdrivet inspirerad…

Längdskidor:
Tid: 30 min?
Distans: 3,9 km

Nu är vi alldeles snart framme i Torsby. Vi tog ”genvägen” över en enslig skog där asfaltsvägen mynnade ut i en grusväg. Jag blev lite orolig att den skulle bli mindre och mindre och avsluta med en återvändsgränd. Men nu är vi ute på en större asfaltsväg igen och vi har sett skyltar mot Torsby!

Ska bli skönt att landa i stugan. Undra om man orkar fästvalla nåt ikväll eller om det blir ett projekt för arla morgonstund…