Jag kan inte låta bli det, men jag tycker om nyår och att få känslan av att man startar upp någonting helt nytt. Man rensar upp allt som hörde till det gamla året och börjar på ett nytt oskrivet blad. Året är liksom inte fyllt av ”misslyckandet och outlevda drömmar” utan istället är det upp till dig att fylla det tomma bladet med lycka och upplevda drömmar.
Det jag däremot inte tycker om är bitterheten över oavklarade nyårslöften. Vissa slutar helt att ge nyårslöften, andra ger ett löfte som de med ett skratt säger att de aldrig kommer klara av att hålla. Men varför då avge ett löfte och slita på upplevelsen att ständigt ”misslyckas”. För om man ska klara av någonting svårt så måste man ju bestämma sig för att man ska lyckas. Hur ska man kunna klara av någonting om man ”bara gör så gott det går” eller ”jag ska försöka, men vet att det inte går…”. Sluta lova saker och sätt kraften när du kommer på någonting du verkligen vill göra. Då kommer också hjärnan veta att du kan klara av det, istället för att psyket lär sig att du aldrig klarar av någonting du lovar.
Om jag tar en kort återblick i backspegeln på det fullskrivna 2011 så är det ett år fyllt av olika händelser och upplevelser. Vissa saker är jag gladare över att de hände och vissa saker naturligtvis mindre glad över. Jag har svävat högt över trädtopparna och nästan vidrört stjärnorna, samtidigt som jag dagen efter kraschlandat rakt ner i ett betonggolv med dunkande huvudvärk och ångest from hell.
Många stora frågor har forsat genom mitt huvud och de är långt ifrån genomarbetade. Men kommit några steg på vägen. Jag började året med en crawlkurs, som jag aldrig gick klart, hade lite problem med att ha huvudet under vattnet, kom efter och sen började jag prioritera annat. Satte upp lite mål för 2011 om att få regelbundenhet i träningen och bygga upp kroppen. Med facit i hand blev det mer party än regelbunden träning. Började ganska tidigt på året, i mars, att fundera på vad jag höll på med och vad livet innebär. Kände mig ändå rätt nöjd, och jag accepterade att allt var som det var. Jag tyckte om att festa och kanske inte träna lika mycket. På semestern hyrde jag en stuga i Rättvik. Tanken var att komma ikapp, eller snarare sakta ner och bara vara. Men borde nog stängt av mer än vad jag gjorde. Det förvånade mig hur ensam jag kände mig. Det var svårt att slappna av, på riktigt. Hade trevligt sällskap i början och slutet av veckan, så helt ensam var jag inte däruppe. I höstas fick jag gå på en fantastisk föreläsning med bl.a. Bengt Wistrand. Vilket gav mig en enorm tankeställare om hur mycket attityd och inställning påverkar hur man mår. Hade en mycket bra period i livet. Nånstans där träffade jag också en person som verkligen rört om i mitt liv. Alla mina murar och staket som jag byggt upp kring känslor och familjeliv raserade totalt. De starka känslorna tog mig på en resa upp bland stjärnorna, men att känna så mycket har också en baksida. Det är som att när man känner mycket så känner man åt båda hållen, både uppåt och neråt. November och december har varit extremt stora tankemånader. Nånstans där på botten började jag lyssna på en ljudbok, ”Vem gråter vid din grav”. Det var precis vad jag behövde för att vakna till liv igen. Den ger mig återigen en käftsmäll om hur viktigt den mentala inställningen och attityden till livet är. Om man tänker lyckliga tankar så blir man också lyckligare.
För att säga några ord om 2012 – det oskrivna bladet så ser jag, som så många andra (ovanligt många?), väldigt mycket fram emot just detta år. Jag tar med mig allt jag lärt mig under 2011 in i 2012 och tänker fortsätta lyssna på ljudboken och skapa mig rutiner i vardagen som hjälper mig med de positiva tankarna. Jag vill i 2012 lära mig att leva i nuet, göra det jag drömmer om och leva ut spontana infall och vara en mer öppen och glad person. Jag vill också försöka lära mig att leva i en relation och våga lita på mina egna känslor för en annan person.
4 januari kommer jag flyga för första gången i mitt liv. För första gången i mitt liv så kommer jag ligga på en strand och känna solens värmande strålar mitt i vintern.
1 januari har jag bland annat spenderat 45 minuter på gymmet med 10 minuter crosstrainer, 20 minuter lööpband, 1 km stakmaskin och avslutande stretch. Jag har också känt oerhörd utmattning efter träningspasset, hösten har varit hård mot mig med diverse sjukdomar, och bröt totalt ihop i soffan med högljudda snyftningar. Vad är mer förlösande än att få snyfta så hela kroppen skakar? Även om det är en ganska läskig reaktion… Sen har jag fullkomligt fuldansat som en tok till hög musik i ett mörkt sovrum. Det var också förlösande.
Under 2012 kommer jag ge mig ut på jakt. Jag kommer ge mig ut på jakt efter meningen med livet och hitta vad det är jag vill fylla mina dagar med. 2012 – ett oskrivet blad, för oss alla, det är du som väljer vad bladet ska fyllas med…
DON'T TRY TO FIND YOURSELF 