Idag har jag gjort en grej som jag funderat länge på men varken vågat, viljat tillräckligt mycket eller prioriterat. Jag har lite medvetet inte skrivit någonting om det på bloggen. Jag ville nog göra det först och känna efter hur det skulle kännas. Och det var fantastiskt roligt!! Förvånande roligt till och med! Jag och Malin har nämligen tillbringat förmiddagen på Friskis’ uttagning för nya spinningledare!!!
Spinning
Tid: 60 min
Den korta historien: (Ursäkta språket, men…) Faaan vad kul det var!
Den liite längre historien: Jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av dagen. Men jag var i alla fall inte helt på det klara med att vi skulle köra ett i stort sett vanligt medel-pass i spinningsalen. Vi var sex stycken som hade sökt oss till denna utmaning. Vi fick äran att sitta på den främsta raden. Jag tror det var sex stycken ”Friskis-människor” med i salen också. Några utav dem skulle cykla med oss och betrakta oss, medan några bara skulle betrakta.
Passet inleddes med en uppvärmning ledd av en rutinerad spinningledare. Det kändes lite konstigt att känna betraktarnas blickar på sig. Jag blev lite stressad och det kändes som jag tappade takten flera gånger. Försökte dock sluta tänka så mycket och bara cykla med, men det var svårt!
Efter uppvärmningen var det så dags för oss andra att ta plats på ledarcykeln och få leda gruppen i ungefär två låtar. Vi skulle inte ha förberett oss någonting, utan bara helt improvisera. Vi visste inte ens vilka låtar vi skulle få cykla till. En i taget fick klättra upp på scenen och bestiga ledarcykeln. Malin såg jätteproffsig ut därframme! Jag tyckte hon såg ut precis som en pigg spinningledare! Man skulle haft kameran framme!!
En efter en gick de upp på scenen och till slut insåg jag att det nog blir jag som får ta den sista sträckan. Kändes rätt bra, för då finns det ju lite att småprata runt för att testa micken och sådär. Konstigt nog kände jag mig inte speciellt nervös, jag blev bara mer och mer laddad över att jag snart skulle få gå upp och köra ”mitt pass”.
Jag klev fram. Tog på mig headsetet. Hoppade upp på cykeln. Nu jävlar kör vi!! Jag presenterade mig, testade både min egen röst och headsetet. Jag blev trygg när jag hörde det som kom ut, som jag upplevde det så lät jag rätt lugn. Och jag förstår att ni är nyfikna på vilken låt jag fick cykla till, ja, det är jag nog också, jag minns inte alls vad det var för första låt… Jag bestämde mig i alla fall för att vi skulle köra tungt medel, lite backe helt enkelt! I position ett och tre. Borta var alla tankar på att försöka cykla i takt, det var bara att köra och lyssna på musiken! Det svåraste var att läsa av vad som skulle hända i låten och om man kunde byta position lite passande.
Försökte säga lite passande saker som man snappat upp på andras spinningpass, men känns lite konstigt eftersom man egentligen inte har en aning om varför man säger just det man säger. Nästa låt lättade vi upp lite och jag tänkte att vi skulle köra tempoökningar i position ett när refrängen kom. Det lät som det skulle bli en typisk refränglåt, men jag hade svårt att hitta övergångarna till refrängen så vi bara körde lite kändes det som… Sen blev jag tvungen att hoppa av cykeln och lämna över till finallåten och nedvarvningen. Jag märkte då hur flåsig jag var, hade verkligen fokuserat där uppe och när jag klev av kunde jag slappna av och andas ordentligt!
Nästa steg i uttagningen var den personliga intervjun. Det var väldigt intressant att få sin teknik analyserad. Speciellt eftersom jag bara har kört spinning utan att riktigt veta någonting runt omkring det. Mer än de allmänna tips man snappar upp på passen såklart. Jag fick höra att jag hade cyklat väldigt bra med i takten och att jag också lät väldigt lugn när jag pratade. Men!! Jag cyklar på alldeles för lätt motstånd!!! Visserligen kanske jag körde liite lättare än jag brukar just idag, men det fick mig verkligen att tänka efter, jag är nog lite för rädd för motståndsratten! Jag fick också veta att genom att köra på för lätt motstånd så ökar belastningen på både knä och fotled eftersom man då inte får stöd av motståndet och måste hålla emot hela vägen runt, framförallt i de stående positionerna. Det leder också till att min rygg blir lite för rak, istället för att ha den lätt c-formad. Spännande! Längtar till nästa pass så jag kan tänka på detta moment. Haha, måste sett ganska lustigt ut när jag sa till alla andra att dra på tuuungt medan jag själv cyklade på alldeles för lätt 😛
Jag fick också höra att jag får akta mig för att gömma mig bakom min långa lugg! Fram med hårspännen helt enkelt!!! Brukar oftast glömma hårspänne och blir ständigt påmind om det när träningspassen kör igång, haha.
Sist men inte minst så måste jag backa ett steg och analysera mig själv och min närmsta framtid. Kommer jag hinna med att utveckla mig själv till spinningledare? Och detta under samma vår som jag går en riktigt tung utvecklingskurs genom jobbet… Det man vill kan man alltid prioritera tid till, men var går gränsen? Jag vill, jag vill bli spinningledare… Jag vill, jag vill utvecklas inom jobbet… Går det att kombinera med allt annat i livet också?
Malin och jag pratar om dagens händelser, hon vill naturligtvis också att jag ska gå utbildningen!! Vi åt en väldigt god lunch på Coco thai!
PS. Inom två veckor ska vi få veta om vi kom med eller inte! När de ringer och meddelar om vi kom med så måste vi ha bestämt oss till 100% om vi vill hänga på eller inte! Så nu blir det till att fundera!!
DON'T TRY TO FIND YOURSELF 